Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1843, sida 2

Man kan icke neka, att det är anledning likasom till litet skadesladje, då man ser sjesk betalas medvederbörligt mynt. Det genomsor oss senast en aning, att de, som gjorde sig så artiga och krusade för norrmännen och Christiania vid student-festerna i Upsala och Stockholm, skulle få en förlängd näsa, när recepisset för arligheten hunne ankomma från Norrise. Detta recepisse kom i den cConsititutionelle, alldeles sädant som vi och mången väntat det. I enlighet dermed sitta norrmannen i halfindifferentism vid det öfriga Skandinaviens sympathier och antipathier; och det är att befara, att indifferentismen icke ens är så fasligt :hals. Det nya brödra-riket och till och med det gamla hafva råkat i mycken missaktning hos de stolte norrmännen, hvilka anlingen måtte anse sig starka nog alt ensamme trotsa faror, som möjligen hota Skandinavismen i dess belhet, eller och icke hysa så synnerlig obenägenhet för den ande, som uppenbarar sig i hotet. Underligare senomener har man i historien sett än det, att sidobevekelser kunnat värma just de största kontrasterna, eller att en fin sutokratisk stalskonst förstått snärja just dem, som bordt anlagas vara minst benägna för autokratiska lror. Divide et dele är en regel, som troligen var utöfvad förr än uttalad: och den nöjer sig stundom, till en början, med så litet som en half indislerentism. benna är än dock alltid nå3ot och kan bearbetas till ännu mera 2ynnande tänkesätt, eller ock, om den vaknar, vakna för sent. Men för den, som kan känna skadeglädje öfver dylikt, är Den Constitutionelles qvitto på det sista firandet as resande norska studenter ändock det allra kostbarasle. Efter den stora, allmänna festen kommo, som man vet, ett par Christiania-studenter händelsevis resande till Upsala och Stockholm: och det välvilliga, hjertinnerliga sjasket kunde icke af de redan så tydliga antecedenserna låta varna sig: det fick tag äfven i dessa ynglingar och gjorde väsen af dem. Den Constitutionelfe har meddelat qvitto äfven å detta, och det i så vederbörliga och bindande termer, att om fjäsket någonsin kunde lära någon ting, så borde det väl for sista gången hafva gjort sig beSvår med resande norrmän. . Detta allt vira vi dock under den förutsättNing, att den konstilutionelle representerar näson betydligare del af norsk opinion, än hvad som belöper sig på eu hotteri, som vill föreställa en aristokrati, så vidt norsk aristokrati ir tänkbar. Skulle, säga vi, Den constitulionelles hån och sarkasmer blott antyda ett mycket lilet sällskaps innersta lankar, så få vi beda den stora massan af norrmän om förlåtelse