floden Caister flyter, pascentem niveos herboso slumine cygnos, sisom Virgilius sjunger; — men vi sunno der lika lite svanor som Chaleaubriand i Eurotas. Den något tränga floden flöt i lerartad bädd, och ägde ingenting poetiskt, mer än sitt namn. Berget beherrskas af elt slott, som, sedt nedifrån, gifver den mest pittoreska effekt; man far ej se nåzot dylikt vid hRhens stränder. Marchand, som alltid var rik på tragiska berättelser, försäkrade oss, alt della ställe varit det farligaste i hela trakten. Det är väl sant, att han sade detsamma om fem eller sex andra; men i alla fall synes det, som om landet ej alltid varit så säkert som nu. En timma förr än vi ankommo till det förskräckliga berget, frågade jag efter namnet på en förtjusande källa som vi sågo på vär väg; — det var Quan-Tehesmå, hlodels källa. — Också var blott hundra steg derisrån Bödelns Cafk, Djelat-casenet. (Forts.) — Styckegods. Uvem har icke i yngre år hört omtalas Oginshiis dödspolska, och den rysliga händelse, som föranledt densamma; likväl är intet deraf sant. Ur s. Sowinski har icke längesedan i Gazelle nusicale infört ett bref, hvari detta utbredda rykte vederlägges. componisten till denne Polsken är den i Florenz först år 4855 i hög älder aflidne Fursten Osinski, bekant icke blott såsom musiker, utan åfven såsom snillrik Polsk skriftställare och Diplomat. Musikaliska talenten synes förofrigt vara ärftlig inom familjen Oginski. —— ——