Danska en-aldsprincipen hafva så mycken likhet med den österländska, att den ej kunde uppfatta möjligheten af ett gemensamt sträfvande mellan folk af samma tungomal för sina samhällsinslitutieners utveckling och förbättring, utan alt derigenom rubba Staternas politiska f eller upphäfva nationalitet, sjelst styrelsesätt, m. m.? Det synes likväl icke vara så svårt alt inse, det en social och litterår union emellan de nordiska folken skulle ganska väl kunna åstadkommas och gagna, äfven med bibehullande af serskilda dynastier, olika regeringssätt, skiljaktiga förvaltningsprinciper och organiska lagar. En. mängd förhållanden, kanske de på det hela vigtivaste för massan af folket, kunna utbildas, utan att det derföre skulie erfordras mera, än blott befordrandet af principerna för allmän och enskild rätt: familjlifvet, vettenskaps-, konstoch närings-lifvet, erbjuda omätliga fält för folkens gemensamma sträfvanden, utan alt man dersare behöfde intränga på den del af Stals-lisvets gebiet, som de dynastiska, hierarkiska och privilegierade interessena vilja uteslutande behålla för sig. Ja! i den män som tiden gör en rubbning i dessa interessen oemotståndlis, skulle de sjellva just bafva största fördelen deraf aut den infellektuella. och materiella utvecklingen inom folken blel en frugt, af mogen pröfning och manasidig ersarenhet. Allt. talar således snarare för alt gynna än alt motstå en sådan social förening, hvilken hvarken behöfver eller han antaga en annan form, än det fredliga, frivilliga och endrägtiat utbytta meddelandet, genom tal, skrift och tryck. För att i detta skåda något vådligt för Regenterna, eller för rikena, eller vissa solkklasser, sordras i sanning mera fördom och okunnighet än hvad i värt tidehvarf ör ursäktligt och man undrar derföre me d skål, om konungen i Danmark verkligen tönker fastställa det beslut, som lans Embetsvork, det s. k. Danska konal. kansliet härom fattat. Under det att detta varit allmänt lalämne här, fick man äfven ifrån Christiania del af det svar, som de Norska Studerande afcifvit sist. vår till ce Danske, då desse fåreslogo dem, att eemensamt med Lunds Studenter besöka Upsala; och man fann deraf med tilhlredställelse, allt det ogrundade i alla förut utspridda rykten angående en å norska sidan visad ozenhat eller yttrad irande likgiltichet för en närmare gemenskap. Delta var väl egentligen icke annat, än hvad hvar och en var förvissad om, som kände till den goda anda hvilken litvar ungdomen i alla tre länderna; men det var väl att få svart på hvitt derom; tysdenna anda pufsstr 0 och misstydes ståndiat af det politiska vanvett , hvilket man finner behäfta en viss, sig så kallande loval fraktion, af våra Konungske. Från Receringens sida höres ingentinz märkvärdigt; och tidningspressen har egentligen ingen ting nytt af högre interesse att lästa sig vid, för det närvarande, rörande våra inre angelågenheter. Så mycket mer torde det likväl blifva nödigt att tänka på det gamla af interesse, som en annalkande riksdags period fordrar att uppfriska. Tiden lider och man bar nu snart ej mer än 47 manader qvar. För dagen omtalas här blott Ålamsell Nissens väntade ankomst i öfvermorgon; hon kommer ej, så säges det åtminstone ännu, att få Konal. Operan sig upplåten, utan lärer ena Konserten bli i Ladugårdslands kyrkan och en i Börssalen. R AAn3n3n3nnnnnn