Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1843, sida 1

list det turkiska bruket vände sig Ahmet här tillbaka mot oss och sade högtidligt: Curoular, lycklig resa, — och nu resa vi. Första dagen kunde vi ej hämta oss från den häpnad, som vår nya belägenhet väckte hos oss, då vi inträdde i ett för oss fullkomligt okändt land, och, med undantag af två eller tre punkter på vår väg, utan någon ide om hvad som här skulle möta oss. Det första var några steniga backar, som blott här och der omvexlade med litet grönska. På vår vänstra sida sågo vi sköna berg, men nästan inga boningar, och då och då några turkar, resande liksom vi, till häst, och väl beväpnade. För första gången hade vi det nöjet att veta oss vara i Orienten, och detta nöje var mycket lifligt, emedan det var nytt; nu sedan det blifvit utslitet genom förnyandet af samma scener, har jag svärt att fatta den förtjusning, blandad med en viss oro, som jag erfor, då jag såg dessa till utseendet mörka eller svarta män skrida framåt, hvilka, i det de tyst passerade förbi, kastade på mig en blick, som jag ej kunde uthärda, och för hvilka jag så helt och hållet var en främling, ja mer än än en främling, en otrogen, nästan en fiende. Jag tyckte om att se kamelkaravanerna längsamt delilera tätt förbi oss, eller mot horisonten afteckna kouturerna af deras långa halsar och af deras ryggars sällsamma yta, och höra det gälla ljudet af de små klockor, som de vagga af och an, när de täga fram med sitt på en gång majestätiska och ensaldiga utseende, temligen likt uttrycket i de turkiska ansigtena. För öfrigt var denna känsla afaflägsenhet, iso