Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1843, sida 1

—2 — — en del af reskostymen, och tjenar i stället för pass; nej, jag misstar mig, vi hafva ju en bouiourdi af Paschan i Smyrna (så kallas den firman, som stållets auktoriteter utlemna), och tvenne icheskeres med våra signalementer. Det öfver Merimees person innehaller bland annat: hår af en turturdufva och ögon af ett lejon, Huru skulle man kunna misstaga sig om en så väl beskrifven resandes utseende? Slutligen trafvar vår beskedlige Marchand än bakom oss, än bredvid oss, än främst, klädd i svart väst och svarta byxor, något blekta af tiden, damasker af läder, i bältet en knif, som ej torde vara farlig för andra än de höns, som voro bestämda för våra måltider; den stackars Marchand, som känner sig så outsägligt lycklig, när jag någon gång tillåter honom att omejorda sig med sabeln, som vanligen är upphängd på min sadelknapp. Ilan går och kommer med ett utseende, som han bemödar sig alt göra så beställsamt som möjligt, och liksom de flesta menniskor, är han desto mera benägen att spela den vigtige, ju mer han märker sig vara onyttig. På detta sätt utstyrda, och hotade af regn, begilva vi oss nu på väg. Först färdas vi långsamt genom Smyrpas trånga och krokiga gator, mot hvilka våra hufvudgator äga en ganska artig bredd; och voro ganska förvånade att på dessa gator, hvilka kanske heldre borde kallas allter, oupphörligt träffa på länga rader af kameler. Vi passera genom det turkiska qvarteret, mellan tvenne leder af rökare, sittande eller hopkrupna framför kaföerna, och anlända sålunda till den höjd, som beherrskar staden Smyrna. En