Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1843, sida 1

2 ——————— nare af grekiska arkitekturen, sedan besöka Sardes, der det skulle sinnas flera joniska kapitaler att bese, och slutligen återvända frånSardes till Smyrna. Denna i sig sjelf obetydliga resa hade likväl för oss sina svårigheter: vi kunde nemligen ej i Smyrna finna någon, som hade rest direkte från Magnesia till Sardes; de vägvisare, som kände vägen, voro frånvarande eller sjuke, och den ende, Baron de Nerciats outtröttliga välvilja kunde förskassa oss, hade aldrig gått längre än till Ephesus. Denne vägvisare blefoss rekommenderad som fransman, men han ägde ingenting af en fransman mer än namnet, Marchand ; för öfrigt en besynnerlig figur, som på en gång liknade en turk, en neger och en jude, talade gansha bra turkiska och grekiska, men mycket lite fransyska. Vi måste likväl bege oss på väg med denna sällsamma person jemte en turkisk postiljon, Ahmet, hvilken ej heller någonsin hört talas om Sardes. Ni ser oss således nu på Guds nåd afresta för att färdas circa hundra mil i ett land, hvars språk vi ej kände, och med vägvisare, som ej kände vägen. I spetsen för vår lilla karavan rider Ahmet en ung gosse af intagande figur och ett viss utseende af turkisk dandy, med ett jemt oct oföränderligt lynne samt en sann muselmans grundliga legma, på hufvudet en turban, doll och pistoler i bältet; med ena handen hålle han vårdslöst tygeln, hvarvid han leder er häst, som bär vår packning. Vi följa på öl af temligen skralt utseende. Vi hafva lörset oss med anfallsvapen, muskedunder, hvaraf v ej skola behofva betjena oss, men som utgöf