Styekegods. Ur Konung Ludvig XVIII:s lefnad. er de hundrade dagarne erhöll Hertigen af o en dag befallning ifrån Konungen att insig hos honom. Hertigen kom och Konunbörjade följande samtal: Ni var länge Nans Polisminister? — Hans Majestät kejlapoleon gjorde mig den äran, att kalla in i sitt råd. — Jag är längt ifrån att re klandra Er; jag värderar alla trogna tjemen nu är ni min undersåte och jag r, att såsom sådan bevisa mig en tjenst, för mig är af högsta vigt. — Jag afvakder Majestäts besallning. — Det är Furöde, att både i lycka och olycka vara ne af förrädare, och jag hoppas, ni icke ar mitt kabinett, utan att förut hafva sagt hvem det var, som i Hartwell förrådde lackars landsflyktige Herre, och som med Er i brefvesling. Aran, Sire, bjuder mig rtiga detta. rerläggz med Er sjelf, och insinn Er här i morgon. — Andra dagen infann sig åapoleons fordna Polisminister i Ludvig XVIII:s ett; men sade att han icke kunde förmå tt förråda hemligheten. — Känner ni denna frågade Konungen honom efter en paus, han på sitt skrifbord tog en packet hopna bref och visade konom. — Åah visst, dessa bref äro skrilna af mig sjelsi. — akta dessa bref, och ni skall finna, att ni i handen alla de bref, som ni skref, till så Agent i Hartwell. Intet enda selar; Ni gag är sanningen mycket nära; men öndock erfara den af eder mun. ännu kan icke nämna honom. — Vill ni då, i stället för att låta straffa en förbrytare, misstanke skall falla på alla mina landsynge kamrater? För att bevisa Er, att jag är underrättad, vill jag nämna för Fr sumÅ som eder Agent tid efter annan mottog Er, det var 4,582;000 Francs; — är det 2 — Hvem kan hafva berättat Eders tät det? Jag måste tillstå summan är riken tog nu ett papper, skref derpå: Frankkonung ber Hertigen af Rovigo, alt namnden förrädaren, som i Hartwell sålde hans igheter, och räckte sedan papperet till HerDenne såg förvånad på stilen, gaf darpapperet tillbaka, och utropade: min mina bref i edra händer, denna sill, öd är alldeles lik . . . . mina sinnen förvirSÅ: Nu, sade slutligen Konungen, jag äl vara mindre förbehällsam än ni, Herr Her4 Vet alltså, att Napoleons spion, er korpndent i Hartwell, var ingen annan än LudRVIII, Konung af Frankrike och Navarra. Aåndigheten föranlåt mig, att sörställa min Uns så den, såsom ni ser, ej har minsta lik: Asned min vanliga. De summor, som n säånde till mig, er låtsade Agent, utdelade: mål de fattige utvandrade, som i sin lands måste lida nöd och brist; och ni har allttan att veta eller vilja det, bidragit til d gerning. Hemligheten kände blott er förtrogen, min redlige Blacas. Ni trodde resven voro från honom, men huru kun: i förmoda, att denne ädle skulle förne ig till en spions handtverk? — Uertiger ÅUFJovigo i stor sörlägenhet bugade sig och af ssade sig utan att svara något derpå. Et , som, utan att ses, var närvarande vic uppträde, har sednare berättat hvad de tt och hört. —