R 11 ySillsiskket i Bohuslän IS43 års vinter: Kammarjunkaren v. Wrigths berättelse till Civil-Departemenlet. Till Chefen för Kongl. Maj:ts och Rikets Civil-Departement får jag äran härmedelst aflemna en kort berättelse om den undersökning jag, tillfölje af derom erhållet uppdrag, verkställde i Bohuslän, om den sill som der i vinter, till större mängd än vanligt under de sednare föregäende åren, blifvit fångad och om sjelfva fisket. Såväl, enligt fiskares berättelse som enligt mina egna, under flera föregående år förnyade, iakttagelser, har en sorts sill, af fullkomligt lika beskaffenhet med den, som i år visat sig, förut årligen ingått i ringa och ofta högst obetydlig qvantitet på vissa ställen i skärgården, om vintern fulla af romm och mjölk, således för att leka. Ynglet finnes året om vid kusterna, och de gamla vistas, utom under lektiden, 5—6 mil från kusten i Kattegatt, der de vid vackert väder stimma upp i vattnet och skola gå i så täta stim att vattnet lyser hvitt då man seglar genom stimmen i mörkret, i fult väder deremot på djupet, då de erhållas i magen på der fingad storfisk, synnerligast (råsey (cadus virens), hvilket intygas af alla siskare och gäller om den större arten (Clupea llarengus) som alltid varit föremålet för de stora siskena. Omkring en månad innan leken eller rättare rommlåggningen verkställes, närmar sig denna sill kusterna, i täta, ossa otroligt stora stim, och går då slutligen in i ganska trånga sund, der rommen lägges, från slutet af Mars till slutet af April, hvarefter de åter småningom aslägsna sig till sjös. Så vidt jag vet är Gullmarsfiorden, i denna trakt, det enda inre vattendrag, der bon förekommer hela sommaren, och fiskas under namn af Grässill. Denna fjord är ovanligt djup. Ställen, der sillen årligen lekt, äro: innanför Ellösfjorden, Malösten kallad och vid Gullmaren Oxevik, vid Njören och i utloppet af norra grenen af Götha Els. Ynglet som förekommer i ofantliga stim på grundt vatten, kallas Sillmör tills det når 4 12 tums längd; Silltagg tills omkring 3 tum; så Agusill mellan 3 och 5—6 tum; Loddsill eller Lolda derifrån till omkring 7 tum, då den är aflingsför och kallas Storeller Samsill; om den är fet och har romm eller mjölke Valje eller Fetsill, derföre att de fetaste sordom utvaldes bland sangsten, som äfven då bestod af både ung och gammal sill om hvartannat. Endast någon gång af bara gammal, liksom i vinter. Svårt är att veta om de yngre följa de gamla från djupet eller om de gamla stöta ihop med dem när de inkomma till kusterna; det sednare är trolivast. Väderlekens beskaffenhet inverkar på sillens ankomst till våra kuster såvida, att sillen insår till lekställena, det vill säga åt land, med landvind och ulgående ström, så alt bon alltid går mot både mot vinden oeh strömmen. Derföre är det med osllig vind sillen går ini Bohuslän och stannar iland sålänge denna vind räcker; men blifver det deremot vestlig vind, går hon till sjös och blifver der till landvind äter inträffar. Att hvalarne injaga sillen är en orimlig fabel, men att hvalarne följa de slora sillstimmarne ända mot land, så långt vattnet är så djupt, att de våga följa efter, är deremot en välkänd sanning. Ty det är med hvalarne, som med andra rosdjur, att de samlas dit, der ätelen finnes. Så var äfven förhållandet i vinter vid Fjellbacka, ty många hvalar hade visat sig utanför kusten tills sillen sick in i buglerna, men försvunno sedan. ben andra arten eller Sharpslen (clupea Sprattus) sörekommer mera bestämdt året om i Bohusläns inre fjordar; om sommaren under stillt väder ofta uppe i valtenytan, om vintern mest vid botten. Lektiden är om hösten och räcker en månad ungefär. Fisket efter denna begynner vanligen i Oktober månad eller början af November med vad. Någon gäng står den ule i sjön, nära kusten likvål, i vattenylan, i så tåta stim, att den då tages med rass (en sorts hål) direkte ur öppna sjön, i stor mängd. Denna art är mycket mindre, ganska fet och betalas väl, hvarföre den fliligt sökes al siskrarne, som lätt skilja den från Loddsillen, ehuru de högst föga pläga gifva akt på sädant, som kan upplysa siskarlernas naturalhistoria, fastän de dagligen se och handtera dem. Bland de fiskare, med hvilka jag råkade tala An.