öm man emellertid har all anledning att tro det overksamheten hos styrelsen förblifver ungefär lika sådan som den varit hafver, måste man äfven bekänna, att ingen synnerlig verksamhet heller visas å någon annan. Det har väl omtalats, att man skulle söka bereda någon sammanhallning för befordrandet af de större politiska frågorna, hvilka blilva föremål för nästkommande Ständers beslut; och att i synnerhet för representations-reformens understödjande en förening, med en ledande Komit här i bulvudstaden, skulle bildas. Men det synes gå rätt trögt med saken: kanske för det att under sommaren så få vilja fösta sig vid dylika arbeten; åtminstone vill jag ej tro, att dröjsmålet skulle kunna föranledas af svalnadt interesse för sjelfva reformen, hvilken väl hela nationens majoritet, vid detta laget, måste inse vara vilkoret för att kunna lyckas ändamålsenligt utföra alla de öfriga nödige förbättringarna i vår lagstiftning och förvaltning. bet vissa är, alt ingenting ännu är i detta afseende påbörjadt, oaktadt det börjar lida på tiden, om något skall kunna medhinnas för att sprida kännedom om förslaget, samt verka för opinionens sammanhållning och upplysande. Skulle man böra sluta af åtskilliga företeelser inom de s. k. lojala, borde man tro, att representations reformens motståndare deremot ganska planmässigt gåi till väga på sin sida; ehuru visserligen hela drifkraften är mera tillsällig än varaktig, mera personlig än princip-enlig. bet synes nemligen, som desse nöjde sig med att blott söka få frågan undertryckt i Presteoch Borgar-Stånden; samt att framförallt man ämnade försöka, att få detta sistnämnde Ståndet så sammansatj vid nästa riksdag, att det kunde blilva att påräkna i denna fråga och i Anslagsfrågorna. Det är odöljbart att man i detta afseende bearbetar hufvudstadens borgerskap, och det har äfven här Jätit sig förnimmas, att dylika bemödanden börja upptäckas i några andra af de större städerna. I de smärre tror man sis väl kunna verka littare inemot sjelfva val-förrättningarna. I Preste-Ståndet skall Regeringen, om man får tro vissa initierade, vara mera viss om seger, än man borde förmoda: då det nu synes vara på tid, alt massan af Presterskapet borde inse silt med representations-reformen så nåra förenade, sanna intresse. Men månne denna säkerhet icke kan komma, att just verka till motsallsen. Slalstidningens bekanta öppenhjertighet ang. den stora planen att hålla på en gång en mängd stora resgala pastorater lediga intill valtiden, ensalligt blottad genom förtekningen öfver de redan iellisen vakanta, kan väl locka en och annan; men måste väcka en billig fortrytelse hos de flesta; och om Cardinalen, Stalsrådet, än lyckats att få sin skyddling, Prosten Perlin vald till Revisor af Skånska presterskapet, vid den i höst sammanträdande revisionen, torde just denna skenbara sezer väcka en nödig försigtigket vid de mera vigtiga riksdagsvalen. Med ett ord: man bör icke misströsta om, att ännu kunna i Svenska Presterskapet finna ett stod för tidens största och heligaste sak, inom vårt sädergesland ogHamHA. Å.. wie l6Fetaller hnrå pr ENE Sale, som kunde Svenska folket. k Se preslerskapet sluta sig till. representations-relormen, än sjelfva det organiserade Borgerskapet i Rikets flesta Städer: ehuru väl äfven det snart borde inse nödvändicheten att äsladkomma en nödig förändring i sin egen lsesngen j hvilken eter ej utan en sådan soSUFen selorm i national-representationen låler sig väl utföras. Besynnerligt nog märker man deremot ing bemödanden, alt ställa Adeln emot representaionssforändringen; och hvad Allmogen angår svu hämma dess varia öfvergitvit hoppet att kunlet ser sålunla nn de opinion för densamma. . oc Ul, SOM man ej insåg vadan af, tt i en så vigtig sak, endast lita thronens mot)t 1 l tänd sormelt stödjas på några obetydliga interesens i hela samhället. Men kanske ämnar man tt lila på förställningens kraft, samt att lälsa enägenhet för hufvudfrågan , under det man h ter andra i detaljerna söka anledningar att sl ullkasta den? Om så är, går säkert en falsk m olitik nya svårigheter till mötes, f Om nu interesset för denna och några an-yAl å national-angelägenheter ir, eller åtminstone J8. nes vara, mindre lifligt, än man borde förmod L torde deremot kunna ansagas att ett sådant j v. i ————— —— ; lning, som förbländat henne, sade Fleurelle s v honom, med en upprörd stämma: IN — Jag YI ar henna MER —