Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1843, sida 3

vis fick Hr Des Haudry en ingilvelse att godt göra det onda, hvars orsak han varit. Han underrättades om sanna förhållandet, och då han skulle gå utur kyrkan, fann han de stackars barnen, stående vid porten och utan att veta hvart de skulle taga vägen. Så stodo de, ovane att anropa andras barmhertighet och medlidande; ännu hollo de hvarandras häuder utan att våga yttra ett ord inför en hop tiggare, för hvars förolämpningar de voro ett mål. , Ä — Ge rum, ropade Herr Des Haudry, då han anlände; följen mig till mitt palats mina barn, jag skall gifva er en fristad så skön, att alla, som velat skada er, skola alundas er belägenhet. För att ingifva den församlade hopen aktning, gick han med stolta steg framför de blinda, som följde honom efter ljudet af hans sporrar, hvilka klingade vid hvarje steg, ty Herr Des Haudry var en ädel Riddare; och ehuru ban hade flere tjenare i sitt följe, behöfde ic ke Pierrette och Jean deras bistånd, oeh de skiljdes icke från sin beskyddare förr, än de voro i hans palats. Atta dagar derefter firade Herr Des Haudr) deras förening med stor högtidlighet och, i an ledning af denna händelse, stiftade han i sit hus en ny barmhertighetsanstalt sör blinda hvilken under nära två århundraden egde be stånd och var belägen vid den gata, som ännt bär namn af Rue des Yieilles-Haudriettes. (Slut.) — Sew-——— AA 2