— Svara då Pierrette, vill du hafva Mathurin ill man? — Emedan du så vill, svarade Pierrette, utbristande i snyftningar. — Jag! utropade Jean. — Och ledd af sin kärlek störtade han fram till Pierrette, under utrop: — Nej, jag vill det ej, jag vill ej gifta mig med Nicole ..... med dig vill jag gifta mig. Man föreställer sig lätt den bestörtning detta uppträde i kyrkan väckte. Brudparen fördes till sacrislian och der öfverhopades de blinda med de lisligaste förebråelser. Men Pierrette och Jean voro tillsammans, de voro starke den ene genom den andra, och de förklarade med fasthet, att de aldrig skulle samtycka till att skiljas från hvarandra. — Gån bort från detta hus, sade föreståndaren, i ären ovärdiga att njuta dess välgerningar. Och utan att tillåta dem inträda uti hospitalet jagade man dem bort under skymf och hån. lland i hand gingo de genom kyrkan under sorl och smädelser, som tilldelades dem från alla sidor. Huru olika emot det tillfälle, då de första gången på detta ställe gålt bredvid hvarandra. Under tårar och forödmjukade vandrade de sin väg, ty de vågade ej hoppas på någon, än mindre på sig sjelfva; stackars blinda, hvad skulle blifva deras öde! Lyckligt