styrka att fråga, hvem det var, som så älskade henne. — Det är Matburin Seguin, svarade Jean, och han är bra lycklig, som älskar er, ty han säger. alt ni är så skön och så god. ..... — Ah! sade Pierrette, det är Matlhurin, som så älskar mig? Och hennes ansigte antog ett uttryck af sorg, som Jean icke såg. — Ja, fortfor Jean, Mathurin älskar er och vill gifta sig. med er. — Och han har anmodat er att säga mig det? återtog Pierrette, något stött. Nå väll Jag har fått uppdrag att tala med er om samma ämne: Nicole älskar er och vill gifta sig med er. — Nicole! svarade Jean; hon är ju er vän eller hur? — Ja. — Då måste hon vara mycket skön och mycket god. — Åh! — jag har ju inte sett henne och kan lika litet ansvara för hennes skönhet, som ni för Mathurins. De tego ett ögonblick; men, efter denna tystnad, återtog Jean belt hastigt: — Mathurin har sagt mig att Nicole är sasligt sul. — Nicole har sagt mig, att Mathurin alldeles icke är vacker. — IUvad han är lycklig som har ögon att se er! — Hon är bra lycklig hon också! Ånyo upphörde de att tala och först, efter en temligen lång stund, begynte Jean: — Älskar ni Mathurin? — Älskar ni Nicole?