Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1843, sida 2

tid, ty Hans llögvördighet skulle utdela allat Såsom Guds representant förde han förlåtelse med sig: och det är den skönaste delen a den makt presterne hafva ägt här på jorden Predikan på denna Söndag var bättre och läng re, än alla andra Söndagar : en mängd be tydande personer bevistade högtidligheten ocl Erkebiskopen ville således företaga något, son på dem kunde göra ett behagligt intryck. Har lät således kalla till sig en af Inrättningen Sex Styresmän, en ansedd borgare, och sad honom att det vore i sin ordning, att det väl signade brödet frambars af två de yngsta blin da, som funnes i inrättningen, en man oc en quinna; händelsen fogade, att denna förrätt ning uppdrogs åt Jean och Pierrette och två a Hospitalets Tjenstemän gingo att söka dem hva på silt ställe. Man lemnade dem en skön oc af blommor omkransad korg — med hvilke de gingo till alla de ställen man anviste dem Il varken Jean eller Pierrette yttrade ett or under denna heliga akt, och som man sag dem helt enkelt huru de skulle förhålla sig visste de icke mer, än att de voro två blinda som buro det heliga brödet. Men då de gin go genom kyrkan hörde de med sörvänin hviskningar fulla af beundran och smicker hvarför de voro föremål. Genom vanan i ståne alt höra de mest obestämda ljud, uppsnap pade de, under detta dofva och återhållna sor af beundran, uttryck sådane som: Hvad d äro vackra! — hvad de äro intagande! — hvilken skada att de icke kunna se, de skul le säkert älska hvarandra! Vid detta sista utrop darrade korgen, son