Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1843, sida 2

— llon är gul som en citron och har rödt hår. — Men man påstår ju, att den röda färgen är så vacker: cardinalerne och parlamentsIHedamöterne äro ju klädda i rödt. Ja rdt passar mycket bra för en rock, men med hår är det en annan sak. — Och det är allt hvad du har att säga mig? — Nej tvertom, du miste göra mig en tjenst. — Och hvilken då? — Som du är min vän, måste du tala med Pierretle om mig och du skall säga henne, alt (jag i är en hederlig och vacker gosse. Men hvar skall jag kunna träffa henne? — Här vid promenadtimman. — Men jag kan inte känna igen henne, jag har aldrig hört hennes röst. — I morgon är det Söndag och Hans Högvördighet Erkebiskopen skall komma hit. Elter predikan blir det stor middag, under hvilken heliga sånger skola sjungas; Pierrelte sjunger bland quinnorna och på hennes intagande röst skall du lätt upptäcka henne. Dessutom skall jag ställa så till, att en annan person intager min plats vid ingången och jag skall sätta mig bredvid dig och underrätta dig, när hon sjunger. I Efter dessa ord skiljdes de från hvarandra, och det är troligt att Pierrettes och Nicoles samtal angick samma ämne, ty, då de åtskiljdes, sade den blinda systern till den seende: oc Ni väl, jag lofvar att tala med honom i morgon. Följande dagen var det stor hög