Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1843, sida 2

de buro, ty hvar och en kände sig ljuft i upp rörd af en ofrivillig rörelse. Deras förlägenhet blef ännu större, då d hunno till de stolar, der de herrar och d mer sufto, hvilka blifvit af Erkebiskopen in bjudne att ösvervara högtidligheten. — Men betrakta då den unga mannens ski na ansigte! hördes ett fruntimmers röst utr på ..... och rösten af en man svarade — För min del offrar jag heldre min beu dran åt denna förtjusande flicka! — Huru skönt ringlar sig icke hans svart hår! — Huru ljuft det vore att få vidröra dett blonda hår! — Hvilket intagande utseende! — Ivilket förtjusande utseende! Och begge, förvirrade och rodnande af blyg sel och glädje, fullgjorde den heliga tjenste med högt lyftade pannor, som återspeglade d ras förvirring och blygsamhet, ty en blind som rodnar, slär icke ned ögonen eller vände bort hufvudet. Då de slutat förrättningen oc gingo att nedsätta korgen i sacristian, sade di helt hastigt till hvarandra : — Ni är Pierrette, är det icke så? — Och ni Jean Desmasures? — Pierrelte jag har något att säga er. — Och jag äfven, Jean. (Forts.)