Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1843, sida 1

egendom. Icke dess mindre funnos bröder och systrar, som utom inrätiningen egde fast eller lös egendom, äfvensom några, hvilka, utan att medföra det ringaste, blifvit af barmhertighet intagne. Ibland desse finna vi Jean Desmasures, son till Robert Desmasures, som varit skansgräfvare och dött under gräfningen af stadsgrafvarne, och Pierrette Lenoir, fader och moderlös, begge blinda. Vid denna tid hade huset, ty så fordrade stadgarne, en seende portvaktare, vid namn Mathurin Seguin, och dessutom en seende syster, som hette Nicole Detitpied och var tillsatt för att laga och hålla ordning på inrättningens linne. En Lördag uti Juli månad 1523 arbetade Nicole och Pierette uti ett stort rum, hvarest de gjorde i ordning de skjortor, som följande dagen skulle utdelas bland bröderne. Ehuru blind, var Pierette en mycket snäll sömmerska och då hennes nål lagat en rispa eller ett hål, skulle icke det mest erfarna öga halva kunnal upptäcka hennes fina stygn. Också hade hon serskildt fått sig ansörtrodt bestyret med det linne, som tillhörde IIospitalets föreståndare och öfrige tjenslemän. Aftonen var kommen och dagen nära siti slut. Ricole hade bortskickat de seende systrar, som arbetade med henne, men i det ögon blick Pierrette ernade följa dem, höll Nicole henne tillbaka, under det hon sade: — Stanna och gör i ordning denna skjorta. — Men dager är ju slut, svarade Piorrette. — Det är just af den orsaken jag icke kan göra det sjelf, sade Nicole, då för dig deremot dagen aldrig har något slut.