Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1843, sida 1

du, i fall icke stadgarne förbjödo en blind syster att gifta sig med en blind broder. — Tänker du då gifta dig med honom? frågade Pierrette. — Ja visst, så snart han slutat sitt första är här, ty det är endast tre månader, sedan han kom hit, och jag måste alvakta slutet af hans noviciat. — Det är besynnerligt att jag aldrig har mött honom. — 0! hade du mött honom skulle du straxt ha funnit huru skön och intagande han är. — Jaja, svarade Pierrette med en naiv rörelse, jag skulle nog ha funnit huru vacker han är på allt det onda, som de seende bröderne skulle säga om honom. Men se här, hans skjorta är nu i ordning och vi kunna gå ned på gärden. Men säg mig först, är Mathurin Seguin vacker? — Mathurin, svarade Nicole under skratt, det är den fulaste best jag i alla mina dagar har sett. — Och hvarföre det då? sade Pierrette. — berföre att han skelar med ögonen. — Ack! inföll Pierrette mildt, det är ändå bättre, än att icke ha några. De pegge systrarne gingo ned och sortsatte samtalet på den med almar beräria gården, hvilken tjenade till allmän promenadplats. i det ögonblick de gingo förbi en tillsluten port, som, enligt stadgarne, var försedd med dubbelt galler, fattade Nicole häftigt i Pierrettes arm och sade: — Se der är han . . , liksom den blinda hade ägt förmågan att se den person hon