och den äsigt öfver slnaneer eeh privatbanker, Förf., under fortgåendet, uttalar kunna vi ej annat än gilla. — Ehuru Fori. i allininhet, kan ha rätt deri, att småstäderna ej blifva särdeles sjellständigt representerade, veta vi dock ej rätt hvilka småstäder han halt för ögonen, day han talar om deras gröna gator, och för öfrigt shildrar dem, som om de helt och hallet vore i dodstillstind. llan mitte åtminstone ej, på länge, sett de bättre deribland. Vi bafva nu försökt att lemna en kort öfversigt af bokens innehall och de anmärkningar vi hafva alt göra dervid, samt af de betraktelser, den hos oss uppväckt; men om läsaren, oahladt de många goda och tänkvårda detaljer, man finner deruti, vet hvartut Fors., i det hela, vill, med undantag af antagandet af det hyilande representationsförslaset, hvaruli vi äro af sullaomliat samma mening, så är han lychligare ån vi. Så systematisk Förf. velat vara, torde det derfor ända vara nedig., att ännu en gång gripa saken an, och bringa aggregalerna i ett veriligt sestem, om den asystade tydligheten och popnlariseringen skall ernås, och verkan ej frelas. Detta är var osorgripliaa mening om sa en sace flosjunkaren Marmelseldt den sali e, oHliknelige riksdagssalaren. Slutligen vilja vi blött ännu göra uppmärksam derpa, att dvlika svenska ord, som, oomtullrun!elig och oncdi.a utländska, som ackaparera, bvilket sa lätt kan återges med: fillvulla, böra undvikas, och horrekturet lasas bättre.