Styckegods. Änlaget. är 1851 gafs ett theaterprivile gium åt en talentsull Skådespelare, densamm som d. 29 Juli s. å. på Frontonen af Pantheo skref med kol den bekante devisen: Aux gran hommes, la patrie reconnaissante! — Eric-Bernar bade inrättat en theater al den lordna kyrkan klostret S:t Benoit. Omgifven af konstnäre som nu till större delen utgöra de förnämst representanter på Boulevardstheatern, förenad Eric-Bernard Vaudeyillens sånger och Melodr mens kraftton med Corneilles ooh Voltaires skön vers. Vid samma tid förde en illa klädd man e ännu sämre utstyrd ficka till Direktörn. — Ho ville spela tragiska roler; — men hennes lragi ska kostym kom de närvarande aktriserna a skratta henne midt i ansiglet; likväl antog ma henne såsom sigurante och losvade henne a sromdeles jemte M:lle Lewell få spela kammar jungsru-roler. Den stackars flickan var alla dagar den först i på theatern; hon hade lärt sis alla möjliga ros ler, dem hon alltid och allestädes deklamerade men aktörerna och aktriserna gjorde sig mycke lustiga öfver denna monomanie, och frågad henne ofta hånfullt: illa Elisa, i hvilken genr vill hon spela?? Tragedien! svarade hon med bestämd ton. och kastade sina uttrycksfulla blickar djerfi på sragerskan. UNad slags rol i tragedien? Drottningar! Och alla utbrusto i högljudt skratt öfve flickans vansinne. Fadren satte sig alltid bred vid henne i sigurantskornas soyer; ty hvarke han eller hans dotter singo tillträde till skade spelarnes rum. Kom hbite, sade han till flicka och tog på henne en af sizurantskornas sämr Calicot-kappor och bad henne deklamera för sis Athalias dröm, Camillas eder, något ur Hermion 0. Sv. — Man hade gjort den upptäckt, attsä han varit Colportör, och man kallade hono också aldrig annat än Colportoren, eller de gamle narren. — ) Flickan deklamerade; figuranterna afhörde hennesn lugnt, och den gamle narren stod då af idel uppmärksamhet liksom en slatue; stolthet och glidje stralade ur bans anlete, då han hörde på sin dotter. På en gång försvann far och dotter man sade att hon visst for omkring i provinserna och spelte tragedier i höladorua. Fa år! derefter var flickan i Frankrikes hufvudstad pu-4 blikens idol; hon kallas väl icke numera , sä-F som i foyern af Pantheon, den lilla Elisa, hon heter nu — RACHEL. Mamsell Rachel erhöll för ett par år sedan ( rån en af sina beundrare en dyrbar present, ut-F närkt såväl genom sin prakt som genom sin r innrika sammansättning. Den bestod af eli rikt fi Diademe med sex deri innefattade stora ädelstevar; hvilkas begynnelse-bokstäfver bilda ett Akrotikon af hennes vamn, samt af de roler, hvari won synnerligen utmärkt sig, nemligen: Eubis ERorane Amethiste Amenaide Coraline Camille Mematile Hermione Emeraude Emilie Lapis-Lazulli Laodice.