es, — von Felsecks — radighet och raskhe ha vi nås! Gud att tacka det jag blifvit befriat ur en vansinnigs händer. Nå väll! Herr kam marberre, jeg vill ej dölja min tacksamhet, dei shall vra bunnis Åumarmel kan jag belon er odla sinne? s g Fjell, utsåg det högt fö denna iysande församling ? oo Ubders tone. Hoghel — svarade von Fel sech — frbladincen af kdert allernådigast vilbetav ir af så oskalthart värde, att denSömn m tar alla mina mest ulsväsvande be mrelser och önskningar. Jag vet intel att bön. salla om för mie sjelf, så länge ers konal. lg cCSyra nod tillhör mig. Men skulleers konel. llö-bels kända välgörenhet ej nöja sig med denna mit hjjerlas lrosbekännelse, så vägar jag en underdonis framställning. Jag har underråätfal miz om, att den sinnesrubbade brottslin2en, som pliktade med lifvet för sin missgerning att Jagga sin skändliga hand på herrans smorde, — jag har underrättat mig om, alt han ellerlemnar en dotter. Hon är nu fader och moderkes och i den mest utblottade belågenhet. Ah! ni ber om en hemgift för henne, en hemeift som kan locka friare och skaffa den värnlösa fickan en man: ni sätter kronan på er ridderliga bragd. Nå väl. Men ni kan väl dock ej neka alt — på köpet — emottaga af min hand Iriherrevärdigheten, samt en lillbörlig donation 27 Kammarherrn störtade sig till furstens fötter; och den hora salen återskallade af ett trefallt jublande: efvelllå