pr, och i korthet fälla vart omdöme der-m örsattaren förkastar eller utmönstrar, som n säger, fordna statsläror, bland andra He, som baserar sin på något så obestämdt,! n Historiens ande och nägot så inskränkt n ståndsskilnad, och Grubbes (hvars förträss-: net han dock, på manga ställen, erkänner), edan han ej är nöjd med blott rättskänslan om grund för stalsläran, utan jemväl vill ha ethisk moment deruti. — Författaren anser remot ruttskanslan vara tillräcklig grund för all tslära, och talar deremellan mycket om fols, nationens, allmänna känslodom, såsom af-U. bl Fande alla politiska frågor, hvarmed han da5 soligen menar en dom af råltskänslan, om ej t ad man vanligen kaltar allmänna opinionen. k Än politiska och moraliska döden kallar Förl. ! Åd skål Slentrian. Lika rätt har han i myc-se fl annat, ja i det mesta, men om i allt är en annan k gaSi synes oss, att han i mycket tänker lika? kd Hegel och Grubbe och endast talar annorl il da, det vill säga skiljer sig blott genom orden n dem: ty hvad är Hegels Historiska ande: Grubbrs ethiska moment annat än Förs:s ss5 instodom eller nägot högre, organiskt lifnde, än det blott rätta, som man endast kan e såsom det politiska lifvets skal eller kropp, de förra bli dess kärna eller själ, eller ock. har Förf orätt; ty ett samhälle, byggt blotte rättskänslan, som beständigt såras af den I Hikomlisa menskligheten, skulle ständigt vackla si snart falla, om ej något högre, som sam-e ukar, helar, återställer den förlorade jemvig, funnes, som sammanhelle det, och det är detta som menas med såväl det ena som dra uttrycket af de särskilda försatlarne; vit ille eljest nödgas att anse dem för blott phyi, men ej för metaphysici. Kättskänslan bor, vår åsigt, anses for medlet till ernående af ta högre och säsom inbegripet deruti; men ej n det högsta, utan förhalla sig dertill ungefär, n i relisicst hänseende, såsom Lagen till angelium, hvilket ej är gifvet att upphäsfva, in att fullkomna lagen, hvarigenom vi uppla den, utan att känna oss bundna deraf; tv; tskänslan kan lika litet som lagen sörekomma brott, ännu mindre befria från böjelsen dereller skänka moralisk kraft, utan, på sin id, bestrassa det sedan det är begånget; men tär just en sådan moralisk kraft, som mäste ea ett samhälle, om det skall nalkas sin bemmelse, dess medlemmars trefnad och lycka, h blifva beslandande. Dessutom är det väl! ilvelakligt, att, om också hvar menniska för Ä — 8 d 5 tm (MA A ÅA om — — — su och äfven alla gemensamt fritt byvga sin egen ka och derfor deras handlingssätt är högst ligt, så styr en vis försyn dock det hela, ej räknadt för tiden, utan för evigheten , och sa nes det oss äfven möjligt, att fatta menniskans het i öfverensstämmelse med Guds allmakt, uru vi äro för svaga alt kunna uppgöra dile. ntial-kalkylen dem imellan. Det är väl denna rsyn, som Hegel jemväl vill veta inbegripen i! o Jlistoriska Anda och deri har han ej så ätt, som vara nyare filosofer och mahända Rådplcgningarnes Fors. deri inbegripen, deri, alt de filosofera alltför materielt. Hvem är denna Författare? — Del gör detsamma, här ej sräga om person, utan om sak, och väl re, om man alltid tänkte så. Att det ej är gon dusunge det kan man märka på hans; pus och svart skola hans vedersakare fa att veerlägga de flesta af hans satser, dels för deras rkliga sanninas skuld, det medgilva vi gerna, ls för hans dialektiska förmågas skuld. Han rifver ej första gången, det är säkert, och sva vi också selt honom förr. Sjelsva valet hans motto bevisar en djup tänkare, och saningen deraf är lika obestridbart klar, som tröande och ett bevis derpå, att verlden, i trots allt skrik på dess ondska, ändå går framåt, ch att de konservativa safängt försöka att hålla 2 fast vid sin murkna afgud: Slentrianen. Det nda hvartill den ännu kan duga vore till tunr för att dermed påtända framtidens fackla, h det är detta vår Förf. i sorigängen af sill erk, äfven kraftigt begagnar den till, med tilmpning på åtskilliva mer och mindre igenkönnga, mer och mindre nära ställningar och förllanden, samt slutligen med användande på et hvilande tepresentationsförslaget, hvars anteliskhet och antagande han, i det förträffliga ibanget, på flera goda skäl, förespråkar och ör sannolikt. Han är dervid alldeles af vär weninz, alt det med alla sina brister, som ju amdeles vida lättare låta sig alskaffas, än vid år närvarande representation, är vida bätire, n denna, med sin fyrdelta orimlighet, eller en ned tvenne privilegierade kammare; ty deri ge i honom fullkomligt rätt mot Hegel, att ständshilnad är ett samhälles död. llvarlör saledes j antaga närvarande hvilande förslag? Det vore u blott att uppskjuta det goda ännu några deennier, och hvilken herrlig medborgarekrona skulle det ej sätta på alla den aldrige Konunrens lagrar, om detta verk fullindade hans rezering, heldst i sammanhang, med den nu för anden varande förbättringen af hela värt lag-erk. Men sker blott representationsförändrinzen, grunden för allt annat, först, så kommer et andra vida littare och snarare efter. Fers:s försvar för konstitutionella monarkier kunna vi