Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1843, sida 2

hen och sade: Hoppas på morgondagen, det är min goda aning, som tillhviskar peppa detta. Gubben sprang upp och tryckte flickan till sill bröst. — — — Morgondagen var kommen. Wichmann stod också på mosaikgolsvet i det hertigliga förmaket. Han hade stått der bredvid dörren nu redan i trenne timmar. Supplikanternas månzd, som i början upptyllt rummet, hade småningom , med mer eller mindre välforrättade ärenden , lemnat detta tröttande golf. En ung glänsande och parsumerad baron ledsagades slutligen ut ur det inre habinettet af kammarherren von Felseck. Nu var ej någon annan audiens-sokande mera qvar, än Wichmann. kammarherren behagade också verkligen rikta sin blick på den stackars fersummade gubben. Hör på! — började han, sedan han harrskat sig — kEr skrift bar blifvit föreläst för Hans Kongl. Höghet hertigen, Men hvad i Guds namn är Er mening? Vi ha ej kunnat blifva kloka derpå. Hvad vill ni säga med alla de der historierna om er son? Gubben genmålde med skarp betoning: Jag ville dermed framföra till min sursles öra en djup suck ur ett blödande fadershjeria, på det jag målle väcka medlidande hos min ä. le hertig och hefallas till soretrade hos bonom; då skulle jag — Ni pratar i fåvitsko — afbröt von Felseck — tror ni, att Hans kongl. Höghet icke har annat att göra, än att höra på sina undersälares klagolit och suekar! Ni vet ej sjelf, hvad pi will,