Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1843, sida 2

jvacker dag efteråt bedrog sina kreditorer, ruine rade sin fader och öfvergaf en fästmö; — straff dersöre?! det är kostligt! Herre — genmälde Wichmann — eiden host uppsatte gunstlingen shulle beröfvas sin furstlig väns nåd, emedan han ej är värd den, och ick är värd sin ära, emedan hans lefnadssätt är en sförsörelsens snara för landets ädla ungdom, och emedan hans exempel förgiftar våra söners seder, sä all de störta i timligt och evigt förderf! po Bahl — återtog den andre — jag har sagt det, ni bar en fix ide, gå till doktorn på darhuset. Jag har ej stunder att lingre resonnera med er. Kort och godt alltsa. Edra oanständiga och smäådlisa plumpheter, som ni fördristat er att framlägga för Hans Konel. Hoghets ögon, skola varda eder förlåtna för denna gangen; sådant är Hans Kongl, lloghet vår allernådigste hertigs bågsteana utlatelse, hvilken jag har besallning att meddela er. För denna gången förlatelse; men om ni sramdeles ater skulle fördrista er att salla äreröriga, förtalande omdömen om samma högtuppsatta person, som ni nu i er sörvillelse smädat, så skall s dant komma att på det allvarligaste beilras af rättvisan. Ni vet nu, hvad ni har att rätta er efter. Hans Kongl. Höghet gifver mig detta besked, sedan han läst min skrilt? — utropade Wichmann — sseedan han läst min skrift, herr kammar herre ? Ni har ju hört mina ord. — För öfrigt tillägger jag af eget deltagande för er: gå till den idle mannen, som ni i er förvändhet velat skada, yppa er ånger och er sorgliga belägenhet för honom. han är mild och välgörande ; ban skak