IUmMammarherrm(Af EID. Uli ett tiggareherberge sökte två personer skygd ir regnet, hvilka icke tycktes höra till detta mlingsställes vanli a gäster. Visserligen var en sraharige guhbens klidsel gammal och lugaliten, nocsamt utvisande sattixdom; men icke nos hos honom den våärdsläsa, fräcka uselhet, om bär sin nakenhet och sina trasor till torgs tt köpslaga med medlidsamheten, — gubbens ock var bel och borstad, hans halsduk hvit; etaeentlighet och snygghet rådde hos honom. Och ans unga feljeslagerska. en mörklagd flicka, ippträdde ej heller så, som Evas döttrar pläjade visa sig här på krogen, hvarken i eländets rasor, eller i lastens koketta, prålande utstyrel; hennes simpla klädning omslöt anspråkslöst hennes välväxta gestalt, häret var kammadt och hängde i enkla flätor ned öfver axlarna; blygmhet och anständig skygghet uppenbarade sig hennes anblick, när hon vid inträdet i det rökiga gästrummet höll sig tätt intill gubben och konsltladt nedslog ögonen. ber ha vi harpspelerskan, hejsan! — rople ågon af det talrika sällskap, som nu höll på att utvixla de erhållna almosorna mot krögarmors brännvin. Nu skall vi ha oss en dans! En dans, en dans! — röt man i Chorus. Och jaz består mamsellen en sup, och guben med, hör J det, mutter! — dervid kastade jalaren, en ung, arbetsför tiggare, några skillinar på disken framför krögerskan. — Denna ande sig liksiltigt bort i det hon yttrade: Mamsell Laura super ej, ech ej gubben Wieb