Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1843, sida 3

och förklaringar att asgisva, innan allt slulligen kom i sin behöriga ordning, att de hvarken märkte, alt betjenterna inburo ljus, eller hörde portvaktarens häftiga ringning; och just då Pauline, omsluten af sin älskares armar, svor honom evig kärlek, inträdde Baronen jemte Victoire i rummet. Nå nu ser Du sjelf, mon cher frere! utbrast den senare: och Baronen gick fram mot den osörmodade mågen, i det ban mätte honom med frågande blickar. Pauline föll gråtande till sin fars fötter, och höljde hans hand med kyssar, medan hennes älskare presenterade sig som Ryitmästare Bismark. Yon Bismark frågade Baronen, vänligare, en brorson af Öfverste-jägmästarn? bensamma, Ers Excellens! Ryttmistare vid jägare-regementet och Furstens -Adjutant? Ers Excellens täcktes förlåta, jag är blott Ryttmästare. Sedan i går genom Hans Höghets nåd äfven Högstdensammes Adjutant, hvilken det är ett nöje att få kalla för min son. Innom få veckor var Pauline en lycklig fru Majorska, och Victorires straff blef så till vida mildradt, att hon skulle sluta sina dagar på ett ensligt slott på landsbygden: men ett annat öde var henne bestämdt : sorgen öfver alla misslyckade planer alstrade småningom hos henne den fixa idee, att hon blifvit utnämnd till Stiftsfröken, — och några år derefter dog hon i Taubmannska Institutet, sedan hon dag och natt sysselsatt sig med att brodera ordenå kors och stjernor och fösta dem på bröstet. Glut.)