— —— — Hf Baronen bortkord med skam och nesa, nn: ille återvända hem till sin moder, — hade blilit gripen och inspärrad uti en kammare i vaktset; men då man skulle hemta honom till örhör, kunde man ingenstädes sinna honom. lonsieur Polykarp hade med sin lörtorkade leamen trängt sig mellan gallren; och i den sta öfvertygelse, att man rille göra honom II soldat, hade han ej begifvit sig till Fru Netronella Kobold, utan i vida verlden, för att tt annorstådes genom lismeriets dyrbara konst förvärfva sig nya gynnare. Ryttmästarn utstötte några dundrande soldater öfver sin otur, och ville just åter vänga upp på sin hingst, då han såg en vagn, i å rulla sram, hvars nalkande uppfyllde honom med en glädjefrult ning; och bans hjerta bedrog sig ej, det var auline, — innom några ögonblick satt han vid Vennes sida, för att ledsaga henne till bennes ders hus, medan hon för honom berättade ilt äfventyr och det sätt, hvarpå hon blifvit efriad ur Taubmanska Institutet. Detta hade så tillgått, att då Doktor Wille öferlemnat hennes båda bref åt Baron Gross tt, såsom här brukade ske, af honom gesomläsas, uppväckte de något tvilvel hos den Hedlige mannen, hvilken också genast begaf-sig ll Institutet; och på Paulines försäkran, att on var dotter af hans Universitets vän, hvilen deremot i sitt bref hade åt hans värd anfallt en förryckt Syster, fogades genast anstalt tt återföra henne till sin fader, Ludvig och Pauline hade så mycket att Åsa hvarandra, 2 många — beriktiganden