Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1843, sida 2

ut få återse den vackra Anna, lils han slutigen fick tillfälle att göra bekantskap med kamnarjungsrun Betty; och då den makt, som manlig skönhet utöfvar öfver hvarje qvinligt, och framför allt öfver hvarje hammarjungfrunjerta, tillika underhjelptes af guldets glans, nade han snart aflockat henne ett löfte att för honom utverka ett möte med hennes förmolade hamrat. Den rädda Pauline gjorde likväl flera invändningar, och kämpade länge mot sin hammarjaunefru, som dock ägde en mäktig bundsfsorvandt i den hemliga önskan, som närdes i hennes ömma hjerta, till dess slutligen en biljett från Ulrika, som underrätlade henne, att Rytmästarn vore af mycket vod familj, och att Hertigen utmärkte honom framför alla unga officerare i residensstaden, — ojorde utslag i saken; hon samtyckte nu till Bettys plan, att så snart Tanten drasit sig tillbaka i sin sängkammare för att hälla sin al lonbön, vänta den älskade i paviljongen uti trädgården. Pauline hade ej länge lyssnat bakom jalusierna, förr än hon såg Rytmästarn skrida fram i månskenet, — man kunde nästan höra huru hennes hjerta klappade, ty såsom hon nu såg honom, var han klädd-i den enkla jägardrägten, i hvilken han visat sig för henne första gången; och darrande tillät hon Betty alt ditföra den glädjedruckna älskaren, hvilken redan i första ögonblicket tillbjöd henne sin hand och sitt hjerta, för alt såsom äkta krigsman, ej förlora sin tid. Så hänryckt Pauline än blef af den fullkomliga triumf, hennes behag nu firade, kunde hon likväl ej neka sig den glädjen att ännu en stund sort