Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1843, sida 2

insnörd i en robe af guldtyg. För alt nu undvika alla invändningar och svårigheter, beslöt jag att tillrusta allt, henne oåtspord; ty blir blött min far sedan nöjd, länkte jag, så vågar hon ändå icke säga något. Straxt efter måltiden smög jog miz bort — Ja, och blef mycket länge borta: din Tant frågade väl tio ganger efter dig, och Betty måste söka dig fverallt. llon kom e mig hos fogdens hustru, och bielpte mig der tt hlåda på mig söndagshlädmingen, hvilken jag lånat af den besk odliga Anna, som var utom sig af glädje öfver denna heder. Men Petty kom ju tillbaka en lång stund före dig, och gaf din Tant tillkänna, att hon ingenstädes kunde träffa dis. Jasdet är just äfventyret: så snart jag var omklädd skichade jag bort Betty, och tänkte oförtöfvadt följa henne; men då jag kom ut ur kammaren, salt samme officer som vi nyss sågo, vid det stora bordet i sogdens boningsrum. fan hade gått vilse på jagten, och i den enkla jagtdrägten var han ännu mycket vackrare än i dag i den lysande galla-uniformen. De vackra, blonda lockarna beljade vp å pist fram under den lilla mössan, och beskuggade det manligt blomstrande ansigtet med sitt svarta ögonpar; hans anblick öfverraskade mig på ett så underbart sält, att jag, Wan att han märkte mig, stod länge alldeles stilla, och trodde mig lefva i en dröm. Då slutligen hustrun bar fram åt honom mjölk, smör och ost, och dervid neg djupt för mig, blef äfven han mig varse, och — skratta fritt öfver min dåraktiga fålänga! — äfven han syntes mig något öfverraskad: han reste sig upp