Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1843, sida 1

— Bästa Ulrika! jag måste berätta för dig ett älventyr. ; Elt äfventyr? frågade Ulrika förundrad, huru kommer du i din enslighet till något sådant?? Ack jo, svarade Pauline, det har ändå händt. Du var ju närvarande vid den lilla fest, som vi nyligen föranstaltade till firande af min fars födelsedag ? Den var alltför söt, och gör din och din Tants smak mycken heder. Ahb, min Tant — utan att berömma mig sjelf, så kommer väl föga mer på hennes andel än den hiskliga måltiden, som varade från kl. 2 till kl. 5; och det som ändå till slut gjorde min far det största nöjet, var i alla fall så uteslutande min uppfinning, att hon icke en gång fick veta något derom. Du menar säkert den roliga maskeraden? Ja visst!? I sanning, Pauline! du var den farligaste bondflicka, jag nånsin sett; och ägde denna lund många sådana nymfer, så skulle nog de unge herrarne i residensstaden taga till den hvita herdestafven.. Men hvad den Selam beträffar, som du öfverlemnade åt din far, så passade den väl ej alldeles för en bondslicka från vår bygd; men ditt poöm var så fint och sinnrikt, att man deriore gerna öfversåg med de yttre bristerna. Jag har ännu att fordra den afskrift, du lofvade mig deraf. bu vet, bästa Ulrika! att min far, så gerna han än solar sig i den glans, som sprides kring thronen, likväl äfven tycker mycket om dylika tidsfördrif, deremot har min Tant en riktig afsky derför, och hon skulle mycket hellre se mig