Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1843, sida 2

Hil ropade matroserne, herr Cut! ni i hemsallen, såld och förrådd åt oss. Med er i det snart ute. Ett par handstarka matrose grepo den motsträfvige; de andra ville bemäl lisa sig frun. Doktorn stred, med knilven handen, kraftig som en hungrande tiger, m mördarne. Emedlertid uppstod uti de andr rummen ett förvirradt buller; ljusstakar slög omkull, herrar och damer sökte att undkom genom hastig flykt. Förgälves! En betydlig skara polisossicerare hade kring rännt huset; tio aller tolf inträdde uti rummel hvarest Gosriday med sin fru, dissektören ti lika med mördarne, befunno sig. Doktiorns fr uppskakad af händelsen, hade sanslös nedsjunk på golfvet. Matroserne och disseklören blefy fingslade. Elis ! ropade doktorn med låg röst, bekym rad öfver att se sin hustru ligga blek och san ös uli hans armar. Moder ! hviskade gossen, som framskynda rån sitt gömställe och nu smekande smög si: ill hennes bröst. Moder! hviskade han änni en gång. Det ljufva namnet uppväckte den djup skakade qvinnan. Han lefver! ropade hon, let hon föll på knä och tryckte sonen till sit dappande bjerta: Gud, jag tackar Dig! Har efvor! han lefver! (Slut).