(han hommer först i ösfvermorgon) samt skickat honom (dissektören) till henne, för att bedja henne fara sig till mötes hos en vän, der hon skulle träffa sin man uti ett sällskap. Ton later bedåra sig och följer den sluge, hvilken, längesedan , förälskad uti henne, förmår henne doruppe alt foga sis efter hans vilja Under det frun belinner sig här, låter den lislige disscklären bortstjäla sonen, och lemnar honom ät mig för billigt pris. Jag förmodar, att nu gör han sig lustig med doktorsfrun. Har ban haft detta nöje, så hommer hon heller icke lefvande ur mitt hotel. Disscklörens lik är jag säker om, då jag vet alt han har mänga fiender, som till exempel er, nådig herre: men ni måste som en god kund losva mig att icke gå vidare, och tag framför allt bort den gemena knifven Goodfriday suckade: Grufliat! och Sonen, hvad har blifvit af sonen? Ni krammar ju alldeles ryslist! tog Polecat till ordet; i rummet N:o 2 honom har jag gömt ät er. I sanning, en de— — Ä . 7 , -N likat bit sor en sektion! påd !. suckade Goodfriday. Polecat log och — skrek i nästa ögonblick; ty dokiorns knif satt plötsligen djupt uti hans bröst; han sönk rosslande ned. Doktorn störtade med den brinnande furustickan mot kammardorren, sköt tillbaka den tunga rigeln och lann derinne på elt halmläger — sin lilla son. Med ett utrop af förtvislan kastade han sig öfver den dyrbara kroppen. Polecat samlade sina sista krafter. och släpade sig bort till doktorn; uti dödsstunden ullänkte han ännu ett brott, drog suaran ur sin ficka och kastade den kring doktorns hals. Bedragvel stammade han rosslande, under det