Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1843, sida 2

nom hvars försäljning det vackra säflskapet höll sig lustigt. Han tackade i stillhet himlen för sin lycha, all äga en trogen maka, hvilken i mörgon bittida genom huld ömhet skulle hålla honom skhadeslös för de fasansfulla uppträden, han i dag skadat. Polecat drog honom ur trångslen. Vi träffas snart åter, mina sköna damer, ropade han till Sirenerne; uti Dectorns öra hviskade ban, under det de aflägsnade sig: Icke sannt vår sköna verld ger alls icke efter den, hvilken uti vestra staden besöker hosvet. I I himlens namn, Cut! Bad damen bissektören haf barmhertighet, plåga mig ej längre med dessa förskräckliga ord och fordringar, ryck mig utur denna grusliga ovisshet! Hvar är min man ? Dissektören skrattade hånfullt, höjde på axlarne och sade: Stolta sköna Lady! Ni tilltror mig lika mycket förstånd, som Gud Fader. Är jag allvetande? Vet jag, på hvilket uselt ställe eder Herr man nu befinner sig. fan har alltid tyckt om det nedriga, det gjorde han redan, då vi studerade tillsamman uti Oxford.? För Luds skull ropade damen helt förskräckt, jag är grufligen bedragen. Ni vet ej, hvar min man är, och sade tin mig för en halftimma: att Ni ville föra mig till honom, för att öfverraska honom; att ni blis. vit vänner ånyo, att ovilja och allt hat mellan eder vore uiplänadt och glomdt, detta sade ni, och har nu uttryck om min man, dem jag ej skulle önskat hafva hört. Gör ni upp historien, huru ni behagar, svarade bisseklören kallt; vi spela Shakespeares komedi: Hvad