Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1843, sida 2

hostade förläget och sade: Eders nåd måtte vål förstå, att jag, som hela min lisstid klättrat upp och ned för master, ej duger till att syna lik. Huru kan jag veta, hvaraf mitt folk dör! Gud göre dem alla salige, och mig äfven! Käre llerre! den ena menniskau kan ej dö på samma sätt som en annan. Det bry vi oss också ej om. Jag försäkrar, alt med 45 pund är han ej för dyrt betald. karl! dundrade doktorn, i det han fattade matrosen i kragen, jag vill veta, frän hvilken kyrkogård du stulit den sötungen.? ThomaPolecat bemödade sig att komma lös från doktorn. Forbannade sjögast, ropade doktorr högst vred, drog en pistol ur fickan och satt den mot karlens bröst. Tillstå! ropade han du sjuf, som ej skall undgå repet. llerre! mumlade Polecat, för sex pund skall ni fi liket. — Alltsedan Eva första gången blef mode har aldrig någon dissektör fått billigare pris Ni. är en utlärd handelsman. Men d—n m anamma mig, om jag ej på denna handel mins förlorar 5 pund. Doktorn log ovilkorligt öfver den utstuderad skälmens löjliga själsnärvaro, och stack pistolei åter i sin ficka. Åro vi icke snart på ort oci ställe? frågade han, sedan han en lång stunt stillatigande vandrat genom flera korsoch tvär gator. lala ej så högt, Herre! hviskade Tho mas till honom, jag ser der vid hörnet skug gor, som mycket likna sheriffen och polislöjt nanten. Haf blott ännu något tålamod. — Blot (tio steg! Seså! här är mitt hus. Uurusade doktorn, förvånad öfver, al Iframför sig se ett gammalmodigt, men till de