Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1843, sida 2

yttre ganska väl hyssadt hus, hvars sönsterluckor voro tillslutna, — jag väntade mig få se ett uselt kylle. Hans förtroende började å nyo. Herre! svarade Polecat honom med ett slags slolthet; jag hoppas, att ni ej anser oss för uselt pack. Ni skall finna en sal, hvars like ej finnes i vestra staden, och ett sällskap fashionables, som förgäfves söker sina likar. Besinna er ej längre, utan träd in, på det vi ej må ådraga oss dessa herrars uppmärksamhet, hvilka liksom betjenter följa oss i spåren. Förskräcks ej öfver mörkret, räck mig handen! Snart skall Thomas Polecat ropa: varde ljus, och det varder ljust. bDoktorns hjerta klappade häftigare, då han genom den stora porten inträdde uti ett mörkt gårdsrum, å förut, Thomas sade han tyst och fattade tag uti pistolerne i fickan. Thomas tillslöt försigtigt porten och förde derpå doktorn uti ett klart upplyst rum, hvarest han bad honom aflägga batt och rock, samt aflägsnade sig. Doktor Goodfriday uppehöll sig nu en qvarttimma uti en panska smakfullt prydd sal, och kunde ej rätt komma sig före af förundran, tvifvel och öfverraskning. Hela händelsen hade bittills gjort en så motsatt verkan på honom, och då han nu fördes uti detta praktfulla hus, föreföll honom allt både hemskt och gåtlikt. Denna hemlighetsfulla ingång, de i grannskapet kringsmygande stadstjenarne, de tätt tillslutne luckorne uti det gammalmodiga och, som det i början tycktes, öfvergifna palatset, uppgåendet för en präktig, men oupplyst trappa, de talrika speglarne på rummens väggar, det starka skenet at vaxljus , männernes uniform, och damernas fra