Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1843, sida 1

många oupptäckta länder, och om Neurologen ännu väntar på en forskningens neryösitet. Herre! sortsor Thomas, det skulle vara ett stort nöje för mig, att sälja hela medicinska sällskapet, garsva dem, sätta dem uti spiritus, eller ofverdraga dem med fernissa, om jag derigenom kunde göra chirurgiska sällskapet en tjenst; eller ullemna det sednare sjelf, om jag derigenom kunde visa min tillgilvenhet och tjenstaktighet mot det srenologiska. Bland annat, Herre! under det vi nu gå så förtroligt och språka med hvarandra, så var god säg mig, hvad ni vill betala för den yngling, jag med lifsfara upptagit. Jag säger det, emedan jag då vet, huru vi hädanester inrätta vår handel; tv jag har i dag för första gången äran att göra Eder bekantskap. Jag vill för öfrigt alltid vara villig, Herre! och ni skall se, att jag alltid lemnar färska varor, friska pojkar, Vid hvilkas åsyn hjertat af glädje kan hoppa i kroppen på en, Doktorns hjerta skakades af rysning öfver detta oerhörda brott, som allt mer och mer utbredde sig öfver den jättestora staden, hvarest icke ens de dödas hviloställen äro säkra för vanhelgd och rof, der tusende, ja flera tusende modershjertan måste darra, der mord och våld lura uti hvarje vrå, der glädje och oskuld fly ur de stora husen liksom ur fängelser. Ehuru doktorn ryste vid denna bild, som hastigt framställde sig för hans själ, så måste han nu, sedan han räckt denna djesvul banden, äfven se; hvart han skulle föra honom. Han tröstade sig äfven med den tankan, att, sedan han undersökt brottets rysliga smyghål, finna hos sin familj en glad bild af dygden, oskulden och den stilla lyckan , och