Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1843, sida 1

innehåll. Nå! det går från den ene ull der andre. Uerre! värt folk säljer sig ömsesidigt, den ene åt den andra, i fall någon skulle dö: jag Thomas Polecat är icke säker för ThomsJames, John, Nick och så vidare. Men till saken, Herre! det blir redan sent; vi vilja bast till målet, eljest sorsummar jag timman, då de fashionable af vårt tappra skrå, Resurreclions männen, pläga samlas. Det uppgick hastigt ett ljus för den gode dok tor Goodfriday, då han hörde ordet: Resurrec tionsmän. ben lömska, efterhängsna mannen: uppförande blef honom begripligt. Han beslö följa honom och kasta en forskande blick ut brottets håla, eftersom händelsen dertill gaf ho. nom ett gynnande tillfälle. Han kände endas uti sin sidoficka, hvaruti han hade sina respisto ler, och låtsade som om ban redan längesedar hade gjort astal med Thomas Polecat, samt hade allt på rediga fötter. Årlige Thomas Polecat sade doktorn, undet det han vandrade vidare vid sidan af resurrek tionsmannen, jag beundrar Eder utmärkta verksamhet och berömliga ilver till den lidande mensklighetens bästa. Ty, emedan ni ej sky! att befria de goda döda utur jorden och derigenom något för tidigt uträtta yttersta domens handtverk, så må Gud straffa mig, om ni ej un derstöder vetenskapen lika så väl, som nånsin en beskyddare af medicinska eller medicinskchirurgiska, och frenologiska sällskapet; och det är visserligen ej Eder skuld, om Osteologien icke är alldeles tydligt utvecklad, om Myologien al våra unga läkare ofta förvexlas med Mythologien, om Splanchnologiens Polynesien ännu innehåller