Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1843, sida 1

korta, tjocka och tunga kroppen. vIag vet icke stammade han, icke så mycket förlägen som mera tankspridd, nästan medvelslöst, utan ändamål eller afsigt. God dam! återtog matrosen. Ni skall se, att jag är lika så billig som nånsin någon annan fashionable. Vid djef vulen och den der vänliga frun, hans mormoder! Herre, emedan Ni är den arevördigaste Herre, som någonsin inlåtit er i handel med fattiga, ärliga menniskor, så vill jag föra till Eder så christliga varor, all icke bättre förr blifvit lemnade i det gamla England. Och jag vill genast blifva hängd, om jag i anseende till priset bär mig åt som en usel Jude. Hvad fordrar du af mig, hvad skall jag göra? frågade doktor Goodfriday, hvilken under matrosens tal obeslutsamt, liksom drömmande, vandrat vidare. Herre återtog matrosen, jag år ärligare än någon af mina kamrater, som sofFa uti hängmattor. Edert ansigte är mig väl bekant; jag har en kort tid sett Eder spatsera med det medicinsk-chirurgiska sällskapet, och har äfven, såsom en äkta biskoplig christen, hvilken obehindradt kan se en half mil framför sig, icke glömt, huru ofta ni gaf akt på mig. Det finnes ingen här i grannskapet och vi kunna tala helt ostörde. På förhand måste Ni lofva, att ej öfvergifva mig om jag kanhända någon gång skulle komma alt ligga sjuk uti hvarjehanda sjukdom uli Greenwich. Karl! ropade doktorn, jag tror du har rymt från palatset Bedlam. Imgalunda, svarade matrosen ödmjukt; jag har ännu, Gud ske lof, mitt förnuft i behåll; men, hvem vet, hvilken skurk, som kanske redan under min lifstid sålt min stackars hufvudskalle med dess ringa