Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1843, sida 1

Morazini Jag lemnade i Mars månad förlidet år Pas, för alt gora en resa till Italien. Jag gick Marseille ombord på ett ångfartyg, hvilket ag lemnade i Livorno, för att der tillbringa ågra dagar. Sedan jag hade besökt Pisa, Flofrenz och Siena, begaf jag mig såsom äkta konstnär, dels till fots, dels till häst och dels med kdon, allt efter tillfälle och landets beskaffennet, på vägen till Rom. Jag följde blindt den såg nyfikenheten och min fantasie förde mig. gag var en dag på vägen till en liten by vid amn Dynaniva hvarest jag ämnade tillbringa alten; — jag var till häst och en vägledare eledsagade mig. Vi färdades nu genom en ergig trakt som hade ganska pitoreska skogspvuer, och kanhända bade jag här uppehållit mig för att aftekna den sköna nejden, hvaraf ag var intagen, om icke ett annalkande oväler hotat. Himlen var mulen, purpurröda åsknoln visade sig uppstigande vid horizonten och in vägledare rådde mig alt gifva hästen sporarne, såvida jag utan att blifva genoravåt vile upphinna nattlägret. Villigt antog jag hans kloka råd, men ovädet var snabbare än våra hästar: det utbröt nästigt. Ilellregn, en förfärlig storm och åska ildade en fullkomlig orkan. Snart blef det ss omöjligt att kunna skönja vägen; våra förBkrämda hästar blefvo allt mer skygga; de ilae med oss öfver obanade fält. Jag hade nu förlorat min vägledare; men till min stora gläde blef jag, efter en halstimmas fortfarande ritt, rid ändan af en liten skogsdunge, varse ett —