Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1843, sida 2

började utvidga sig för en högre längtan, en högre elädje, än barnets, då föddes denna hennes kärlek. Och i åratal har den växt och omflätat hela hennes själ med grönskande, ljusliga förhoppningar. IIVarje hennes begär, hvarje hennes önskan, som sträckte sig mot framtiden, uppspirade ur hennes kärlek ; endast såsom sköna löften åt denne betraktade hon de kommande dagar. Ilon helgade, svärmiskt from, sitt lif åt sitt ömma förbund. Men på hvilken redlig tro, på hvilka beliga eder hon också byggt sin lyckas slott, det ramlade ändå. IIon blef sviken, älskaren ösvergaf henne! Ha, och ändå var hans ideal af älskvärd qvinlighet uppenbaradt just i denna öfvergifna. Ulans enthusiasm fann hos henne genljud, hans lynne och tycken funno der glädtig samklang. Hon skulle vara den maka, som kunnat göra hemmet för honom till sällhetens outtömliga källa. Men han öfvergaf sin goda engel! — Ilan måste varit vansinnig, icke sant? Ja, det är hans vansinne, som smittat flickan. — Dock till hennes illgerning är han ensam derföre icke skuld, icke han ensam. Nej, vid den rättvise domaren ofvanom skyarna! Flera gånger hade försök gjorts att afbryta, alt tysta talaren; hans ifver lät dock icke hejda sig. — En del af gästerna hörde uppmärksamt på; en annan del skakade på hufvudet och beskärmade sig öfver sekreterarens anstölliga uppförande; några tyckte att uppträdet hade sin löjliga sida och skrattade i mjugg; ännu andra sprungo fram och tillbaka, icke vetande hvad de skulle taga sig till. Grelven sjelf gick söroslämpad afsides och öfverlade, villrådig, med sig sjelf, huru han skulle kunna hämma denna skandal.