Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1843, sida 2

————— — —— — — ———————— Men den pligtfsörgätne älskaren? — hördes åter Theodor Willmark — den menedaren, han är en fattig, ung embelsman, som har att sörja för en gammal mor. Han är äregirig, han vill komma upp i verlden, och hans böga chefs ynnest har blilvit honom en borgen för hans framgång på embetsmannabanan.! Huru dyrbar denna ynnest för den fattige, äregirige ynglingen! Men buru förderflig för älskarens sällhet! Han får ej älska sin Thilda, den faderlige chefen förbjuder det, befaller honom att bryta sin ed. hesaller? förleder honom till att bryta sin heligaste ed. Grelven hade i stor oro åter närmat sig och skrek nu: Mäste jag kalla på betjeningen, eller polisen, för att få bortförd sekreteraren ? Ha, vill min höge chef ej höra talas om sin andel i sorgespelet? — genmälde Willmark i det hans blixtrande ögon mötte grefvens vredgade blick. — Värden rodnade starkt, rörde läpparna, men fick icke fram ett ljud; brådskande aflögsnade han sig. — Många af sällskapet skyndade äfven bort och in i sidorummen. Några herrar försökte emellertid att föra Theodor ut ur salen; han gjorde dock alltför häftigt motstånd. och under den djupa förvåning, som uppträdet väckte, behöll Willmark ordet: Och hvarföre fick jag ej älska Thilda ? Åh, jag skulle ju taga elt ståtligt steg framåt inom verket, det skulle uppgöras förslag till en förmånlig, bättre tjenst, och med löfte och handslag skulle jag erhålla den. Men just när den faderliga chefen förkunnade för mig och min moder den herrliga utsigten som yppade sig, när han skildrade sitt mäktiga inflytande och försäkrade om sin sanna bevägenhet när han