Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1843, sida 1

eningen. Älskaren skall vara en man af börd, uen gubben Behrens vill man veta, har haft en den besynnerligaste, en alvita fördom mot det adeliga ståndet. Emellertid åtskiljdes de unga. I flickans själ uppstod den förskräckligaste strid emellan sin barnsliga kärlek och sin kärlek till den trolofvade. Änsall af galenskap visade sig. I estermiädags utkom hon ur faderns kammare, dit han ingatt, för att sofva på maten Caliät vana. Hon utkom, som sagdt, och förkunnade, med en vansianigs later, att hennes sader numera ej skulle kunna skada hennes lycka genom miss! hasliga ullätelser. Och gubben hehrens sanns dvåsd på sin soffa. Dottern hade qväft honom. Hu! Grelven hade, synts plågad af meddelandet, hans annars alltid vänligt leende ansigte visade ett eslersinnande allvar. — En upprörande händelse, — sade han. — Vi kunna dock tacka Gud för det sådana brott äro sällsynta. kunde vi blott hoppas, att de äfven framdeles måtte höra till knappast sporda tilldragelser. — Tyvärr arbetar dock den nya tiden på förtroendets upplösning såväl inom familjen som i staten. Hvem vet, hvilken uppfostran denna här mörderskan fått. Må rättvisan beilra ogerningen. — Grefven hade återvunnit sin lediga hallning och fortfor: Denna historia är en skärande ton i vår aftonharmoni, låtom oss ej vidare röra på den strängen. Till tröst för menniskonaturen vilja vi tro, att förbryterskan var och är vansinnig. För öfrigt hoppas jag, att ingen här af relationer bestämmes till. närmare deltagande. Hon är vansinnig? — instämde de flesta. — Oförsvarligt, att en sådan varelse icke inspär