Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1843, sida 3

ler som äro ingenting, men ha desto mer, — och huru snedt man skulle se ned på den, som skulle våga att äfven till tidsfördrif tillika vara menniska, eller kanske till och med blott och bart en menniska. Ja, och härvid blef Diogenes åter synlig, — Å halven gjort arbetet lättare för Er, J hafven delat det, alltsedan Adam Smilh demonstrerat, huru arbetets delning ästadkommer en lullkomligare produkt. Förr hade hvar och en hela sitt arbete, hvar och en måste sjelf bli en fullständig menniska, mäste harmoniskt förena sinne och förstånd, hjerta och vilja. Nu fabriceren J allenast personer, som äro tillverkade af blott den ena eller den andra bland dessa ingredienser, och J beundren Er sjelsva och prisen Er lyckliga, att J gemensamt kunnat sammanknåda en så sin och smaklig menniskodeg. Derföre talen J också blott om mennishoslågtets interessen, ej om menniskornas; ock hela menniskoslägtet är det, hvarmed hvar Enskild bemantlar sin individuella egoism. Ja! menniskoslagtet är blott ett enda stort Akliebolag. I gören så mycket väsen af Ert nittonde lärhundrade, att jag började att drömma underliga ting derom. Jag tog permission, för att få se nutidens menniskor, men jag har för andra gången förgäfves sökt menniskor. Och årtusenden skola äter förgå, innan jag för tredje gånigen utbyter skuggriket dernere med det här ofvan för att kanske ej ens i verldens dödsstund kunne finna några meuniskor. Klockan slog tolf, och Greken var för alltid för svunnen. Jag skrattade åt de narraktiga philoso. pherna, ech är åtvertygad att läsaren skall gör detsamma.