Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1843, sida 3

nenniskor; och min lust blef nu så mycket större ut vinna. På aftonen gick jag i en Societet. snillrika Damer, Skalder, Lärde, Konstnärer och deras rike Mecenater, kortligen allt, som räknas till kärnan af menniskoslägtet, var här förenadt till en lysande krets. Flodande qvickhet, beräknande aforismer, parfumerad Antithes-vishet, citerade Bonmots, med ett ord, hela den bländande toilettprydnad , hvarmed Konversationen, denna koketta, ironiska Dame, smyckar sig, blixtrande här i tusende tankstreck. Här, sade jag till mig sjelf, här står du på mensklighetens höjder, derest förstånd och fantasi i tusenfaldiga sinnrika kombinationer leka och spela som sj: älens telegraser. — Ja, leka, mumlade den Osynsige, för detta slägte är lifvet blott en lek, emedan de ej lära sig känna dess allvar; förståndet med sina tomma formler måste ersätta hjertats rikedom och fantasien mec sina färglösa bilder det verkliga lifvet, hvars saror de sakna vilja och kraft att uthärda. Sa. longen är deras verld, och jorden är blott til för att uppbära deras salonger. — Deras erfa renhet och deras karakter är tomhet, deras mo ral Conveniens. — Jag hade åter spelat med otur Jag vågade mig ut bland folket. Här måst jag finna menniskor ; det sista partiet mäste Dio genes förlora. Men den vise Greken visade mi äter, huru vår (ivilisation söndersplittrat hel det stora menniskoslägtet i ett oändligt anta små delar, — huru det blott gifves idel frag menter al menniskor, blott personer, som me själ och hjerta äro skomakare, skräddare, krä mare, advokater, lärde, konstnärer, m. m., cl