Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1843, sida 1

sAi OAHOAAce undergräfva samhällena, så att de, en gång, vid minsta påkänning sammanstörta, som af en jordbälning, och den qvälda harmen utbryter förstörande i eld och lågor; ty just detta tvång i allt, såväl som i pressen, som rådde i Frankrike, före revolutionen, och under hvars hölje de derhördaste enskilda och allmänna missbruk eade rum; just detta tvång var det, som förorsakade franska revolutionens fasansfulla utsväfningar, då den allmänna andan skaffade sig lust men ej var det pressen, som framkallade missbruken; nej dess dåvarande kolossala missbruk, var blott en följd af dess förra fängslande. Dessutom såg man lika stora, om ej större ohyggligheter långt förr, än man tänkte hvarken på tryck eller tryckfrihet, t. e. de otaliga upproren och Kejsaremorden i Rom, Sicilianska Ååslonsingen, Guelfernas och Guibellinernas strider, Röda och Hvita Rosornas täslan; Cromvells husering o. s. v.; till en stor del, endast motverkningar af de maktegandes förtryck. Låter man tryckfriheten. deremot obehindradt tjena till organ för hvarje enskildts och det allmännas mening, så asdnnstar den hastigt hvarje giftstoft, som eljest skulle sammangyttras, för att en gång förhärjande frambryta, och endast det goda , sanna, upplysande sprider sig, likt själarnes lisslufst, välgörande kring verlden. och således blifver pressens frihet ej allenast en välsignelse för hvarje enskild, likasom för folken, utan jemväl för regeringarne; den blilver, med ett ord, säkerhetsventilen på samhällenas ångmachin, som reglerar dess gång och utsläpper den ånga, som eljest, förr eller senare skulle spränga den. — Hvad som skett i Preussen till pressens skenbara lättnad, näml. att verk, öfver 20 ark stora, få ulgifvas, utan föregående censur, är derför endast det skenfagraste palliativ, heldst dessa verk, dock, före deras utgifvande, skola gillas af polisen, ett slags censur, som oftast torde bli mera tryckande, än den fordna; emedan den, dels utöfvas af merendels mera obildadt folk, dels sker först sedan alla kostnader äro bestridda, hvilket, om verket slutligen ej lillätes att försäljas, kommer alt medföra betydliga förluster ; då man deremot förut, åtminstone på förhand, visste, om manuskriptet finge tryckas eller ej; ehuru det händt, att censuren tillåtit utgifvandet af ett verk, som ministerium, efter dess tryckning, förbjudit till utgifvande. Sådane åtgärder äro ju verkligen uppmuntrande sör litteraturen! — Dock, nog härom. Det afvita i trycksrihetsåtgärderna i Preussen, samt det förvridna i deras åsigter, som vilja försvara dem, ligger för klart i dagen, för att vidare behöfva ådaläggas, och detta inse landtständerna, på många ställen , särdeles i Posen. gamla Preussen och Schlesien, nog äfven, och det är också derför, de, med allvar, kämpa för ernåendet af rigtigare mått och steg i det ta afseende; vi vilja derför öfvergå till en an nan mörk sida afPreussiska regeringssystemet som måhända just till en stor del ligger til grund för behandlingen af tryckfriheten, dett: förnämsta vehikel till ljusets spridande, och det ta är, rent utsagdt: Pietismen, som börjar gjö ra sig gällande i alla grenar af preussiska stats förvaltningen, och som upprör hvarje sinne til hvad politisk tro, det för öfrigt måtte bekänn