Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1843, sida 2

af Bologna; men nästan hvarje morgon beger han sig till staden, dit han föres af sina snabba och sköna hästar. Sedan han något uthvilat i sin vintervåning, går han till Lyceum, hälsar på nägra vänner, eller uträttar sina afsärer; sedan återvänder han till landet, der han, Wwå eller tre gånger i veckan samlar till sitt bord de främlingar, som besöka honom, jemte några tilleisna vänner. Ilan bemöter alla välvilligt och hjertligt. Hans enträgna tjenstaktighet motsvarade knappt den opinion, man fattat om honom i Paris, kanske ej heller hvad han i sjelfva verket förut var i detta afseende. Medan jag vistades i Bologna, uppehöll sig der en tysk lärd, som önskade afteckna elt sällsynt mynt, som var lörvaradt i en af stadens samlingar; men i Italien erhåller man ej utan svårighet tillåtelse till dylika arbeten: reglementet för arkivet i Bologna tillåter lika litet att kopiera mynten som att röra vid dem. Vår lärde begynte redan att förtvifla, men tog n tillslygt till Rossini, kanske den ende, som insåg, att ett vetenskapligt eller litterärt arkiv, hvars begagnande är förbjudet, är i och med detsamma onyttigt. Först skrattade han hjertligt åt det absurda i reglementets föreskrift (ty oaktadt silt vanliga sjukliga tillstånd har han ögonblick, då han återfaller i sin förra munlerhel); sedan tog han den lärde under armen, och gick med honom från port till port, alt besöka senatorerna, hvilka han genom sina, till hälften allvarliga till hälften skämtande resonnemanger, slutligen förmådde att upphäfva förbudet och medgifva den lärde den äskade tillåtelsen. (Forts.)