— — Å — — — Ett besök hos Rossini. (Af Fetis Pere.) Sedan Rossini år 4825 kommit till Paris, kvarstannade han der i mer än tolf är; och nder denna länga tidrymd hade han ej gjort! er än en resa till Italien på nägra månader, warefter han fattade det beslut att återvända ch slå sig ned i Paris. Likväl fans det i sjella verket ingenting i Frankrike, som kunde varhålla honom der. Julirevolutionen hade beröfvat honom den obegränsade ynnest, som han jutit vid Carl den X:s hof, och sorskinarat den eleganta verld, hvars afgud han varit; det obestridda välde, han utöfvat inom sin konst hade efterträdts af en sakernas ställning, vid hvilken Publikens ynnest åtminstone syntes delad, — med ett ord, allt var för honow förändradt. Han reste i Februari månad 48537, och uppehöll sig länge i Milano. Men här väntade honom en hvälfning, som ej är mindre märklig än den, som hade allägsnat honom från Paris: Bellini hade blifvit Italienarnes gunstling. Denne unge musikus, hvilkens framgång man vid de första representationerna af nästan alla hans verk bestridl, hade slutligen sett sina landsmän med ett enthusiasliskt bifall mottaga dessa samma produkter. De mindre ifrige beundrarne hade nöjt sig med att anse honom för en kompositör, som möjligen kunde blifva Rossinis efterträdare; men snart stadnade man ej dervid, då brochyrer och tidningsartiklar blefvo synliga, hvilka gjorde till sitt ämne att undersöka den srågan: hvilkendera vore ett större snille, för