Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1843, sida 2

de samma våning der mordet blilvit begånget; hade samma kammare, ja samma säng som Marquisinnan, och allt, ända till den minsta möbel påminde henne om detaljerna i denna blodiga catastrol: men väl värre blef d när hon började att märka sin svärsaders af sister, när hon såg sig älskad af den, hvar blotta namn tusende gånger kommit henne at blekna af förskräckelse under hennes barndom, och när hon befann sig, hvarje stund på dagen, ensam med den som allmänna ryktet änn utpekade som en mördare: på hvarje anna ställe skulle kan hända den arma ölvergiln qvinnan hämtat styrka i bönen ; men der Gu tillåtit den skönaste och kyskaste varelse s någonsin funnits omkomma genom en så gry död, der vågade hon icke vända sig till ho nom, ty han tycktes hafva bortvänt sina ögon (rån denna familj. Hennes förskräckelse tilltog jemt; dagarne tillbragte hon så vidt det var henne möjligt i sällskap med de få bättre fruntimmer som funnos i den lilla staden Ganges, och hvaraf några, villnen till hennes svärmoders mord, ännu mer okade hennes förskräckelse genom de skildringar de deraf gjorde henne. Nällerna tillbragle hon största delen på knå, alldeles klådd, darrande vid minsta buller, och återhemtade sig först vid dagens återkomst, då hon vagade kasta sig på sängen för att få några timmars ro. Slutligen blef Marquisen så närgången, att hans. sonhustru beslöt för hvarje pris befria sig ur hans våld: i början hade hon den iden