Denna dom väckte lika mycken uppmärksam, het som sjelfva mordet och gaf anledning till långa och bittra discussioner. Antingen var Marquisen skyldig till delaktighet i brottet, eller var han det icke: i förra fallet var domen för mild; i senare för grym. Denna tanka hyste Ludvig XIV, som ännu hade Marquisinnans skönhet i minnet; ty en tid derefter, när man trodde honom redan hafva glömt denna olyckliga affär, och bad honom om nåd för Marquis de la Donze, anklagad för att hafva förgiftat sin hustru, svarade han: Vår nåd behöfs icke, emedan han hör under Parlamentet i Toulouse och Marquis de Ganges har derförutan begått sig. (Forts.) — mee INFALL. En person, som hörde talas om förslaget att utnämna Pres. Jak. Cederström till Krigsminister yttrade: I fall så sker, kan man verkligen använda ordspråket: i nödfall hoppar man på träben! — —— Enligt Ilistoire de Robespierre? af Abb Provart var Robespierre brorson till. Damiens, beryktad för sitt mordförsök mot Ludvig den XV, men änau mer för det förfärliga straff han derföre utstod. Det funnes 5 bröder Damiens: enligt domstolens beslut måste de 2 lelvande bröderna ändra deras namn och de bildade ur deras förnamn Robert och Pierre tillnamnet Robespierre; en af dessa bröder var fader till den Ro bespierre, som under revolutionen förvärfvad 1 sig en så förfärlig ryktbarhet. — —