Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1843, sida 2

bevis att hon förlät honom liksom de andra oci att hon bad Gud och menniskor förlåta dem lik som hon sjelf förlät dem. De följande dagarne förflöto, utan att det ond syntes förvärra sig; febren, som tärde Marqui sinnan, förhöjde tvertom skönheten i hennes an sigte och gaf hennes röst och åtbörder en eldis het som hon aldrig haft tillförene. Således bör jade hennes omeifning fatta hopp om henne återställande, men icke hon sjelf, som med bällr kännedom om sitt tillstånd än någon, icke el enda ögonblick lät denna illusion få välde öfve sigHon behöll ständigt vid sin säng sin sju ärige son och bad honom hvarje momang nog betrakta henne, på det han, ehuru ung, skull kunna minnas henne hela sitt lif och aldri glömma henne i sina böner. Då smälte de stackars gossen i tårar och lofvade icke enda: att minnas henne, utan äfven att hämnas henn när han blef man. Vid dessa ord svarade Mai quisinnan mildt att hämden endast tillhörde Gu och Konungen, och att man måste lemna all dylika omsorger ät dessa två mägtiga berrskai i himmelen och på jorden. Den 2 Juni anlände M. Catalan, rådsherr skickad som Commissarie af Parlamentet i To louse, med alla de för hans uppdrag ersorderlis tjenslemän: men ban kunde icke samma afta besöka Marquisinnan, emedan bon hast någ timmars sömn, hvarpå följt en sinnesslöhet, so kunnat förorsaka att hennes förklaringar blifv mindre rediga. llan afbidade då morgondage Då begaf sig Hr Catalan, utan att begära n gons råd, till Hr Desprats hus, och ingick t