Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1843, sida 2

Så snart Madame Rossan blifvit underrättad om sin dotters död, tog hon alla hennes egen domar i besittning, uppträdde som part i denna affär och förklarade sig icke förr vilja afstå srår dess fullföljande, än hennes dotter blifvit hämnad. M. Catalan började straxt rättegången : de första förhöret Marquisen undergick varade 4 timmar. Straxt derefter blefvo han och han medanklagade förda från Montpellier till Toulouse Madame de Rossan inlemnade mot honom e mycket besvärande memoire, hvari hon med full komlig tydlighet visade Marquisens delaktighet I sina bröders brott, om icke i handling åtmin-A stone i tankar, begär och vilja. Marquisens försvar var helt enkelt: han had varit nog olycklig att hafva 2 bofvar till bröder som hade till en början förgripit sig på han ömt älskade hustrus heder och derefter på hennes lif: de bade dödat henne på ett grymt sät och till råga på olyckan var han, den oskyldige anklagad att hafva varit deras medbrottsling. Med huru stor noggranhet undersökningen å fördes var det verkligen omöjligt att framdraga andra än moraliska bevis för Marquisens brotts lighet, hvilka som det. synes voro otillräcklig för att bestämma domarena att tillämpa dödsstraffet på honom. Slutligen fälldes domen, den 214 Augusti 4667; Abben och Riddaren dömdes att rådbräkas lef vande; Marquis de Ganges till evig landsflykt, förlust af egendom, adelskap och hvarje arf efte sina barn; Presten Perrette dömdes till galerern för lifstid, sedan den andliga magten förut be röfvat honom hans presterliga värdighet.